Jag känner mig som jag vet inte vad. Jag är trött. Så trött på allt. Fast allra mest på att bli besviken. Det känns som om jag inte betyder någonting för mina vänner. Denna helgen, helgen innan det och många gånger före det. Jag blir faktiskt ledsen när ni skiter i att ringa fast ni sagt att ni skulle. När ni är ute utan att fråga om jag vill följa med. När ni bestämmer saker och sen blir det iallafall inte av.
Martin packar sin väska nu. Det är så sorgligt varje gång han åker. Fast jag vet att han kommer tillbaka snart så är det lika sorgligt iallafall. Nästa vecka blir en jobbig och ensam vecka.
No comments:
Post a Comment